publicerad: 2021  
förnöja förnöjde förnöjt, presens förnöjer
verb
förnöj´a
sär­skilt i ett ut­tryck skänka (någon) nöje
förnöja (någon) (med något/att+verb)
förnöja (någon) (med något)
förnöja (någon) (med att+verb)
om­byte förnöjer; om­växling förnöjer
belagt sedan 1709; av lågtyska vornögen med samma betydelse; jfr ur­sprung till nöja sig; jfr fornsvenska fornöghia 'tillfreds­ställa, gott­göra'
förnöjaförnöjande