publicerad: 2021  
förskjuta försköt förskjutit förskjuten förskjutna, presens förskjuter
verb
förskju´ta
1 utesluta
förskjutning
någon/något förskjuter någon/något
någon förskjuter någon
någon förskjuter något
något förskjuter någon
något förskjuter något
det ena goda behöver inte förskjuta det andra
○ sär­skilt vägra att längre kännas vid
någon förskjuter någon
hon försköt sin son när han började an­vända narkotika
belagt sedan 1614; till skjuta i bet. 'fösa undan'
2 vanligen refl. el. pass. rubba ur det ur­sprungliga läget
förskjutning
något förskjuts (någonstans) (av något) något förskjuter sig (någonstans)
höft­leden har förskjutits; stadens centrum började förskjutas öster­ut; perspektiven har förskjutits sedan 50-talet
○ äv. i fråga om tidsförhållanden vanligen pass.
något förskjuts (tid)
mötet försköts fram­åt ett par veckor
belagt sedan 1859; efter tyska verschieben med samma betydelse
3 ålderdomligt betala (till någon) i för­skott
någon förskjuter (någon) något
han kunde lyckligtvis förskjuta dem det nöd­vändiga beloppet
belagt sedan 1558; efter tyska vorschießen med samma betydelse; jfr ur­sprung till förskott
förskjutaförskjutande