publicerad: 2021  
skjuta sköt skjutit skjuten skjutna, presens skjuter
verb
skju`ta
1 sända iväg (projektil) med vapen mot visst mål; ofta med an­given verkan
SE skott 1, skytte JFR avfyra, avlossa
skjutning; skjutvarning; skjutövning
någon skjuter (mot/på någon/något) (med något)
någon skjuter (mot någon) (med något)
någon skjuter (mot något) (med något)
någon skjuter (på någon) (med något)
någon skjuter (på något) (med något)
skjuta skarpt; skjuta med lösa skott; skjuta med luft­gevär; skjuta med pil­båge; skjuta med slang­bella; far­tyget sköts i sank; han sköt tjuven i benet
○ äv. med av­seende på resultatet
skjuta prick; skjuta en tia
○ äv. om vapen
automat­vapnet skjuter kontinuerlig eld
○ äv. ibland med partikel, sär­skiltihjäl, ner döda med skott
någon skjuter (ihjäl/ner) någon/något (med något)
någon skjuter (ihjäl) någon (med något)
någon skjuter (ihjäl) något (med något)
någon skjuter (ner) någon (med något)
någon skjuter (ner) något (med något)
hot om att skjuta gisslan; han sköt ihjäl henne; de sköt ner honom på öppen gata; jakt­laget sköt tre älgar den första dagen; presidenten var skjuten!
○ äv. orsaka explosion med hjälp av spräng­laddning
skjuta salut
○ äv. bildligt, sär­skilt i ut­tryck för annan attack
förslaget sköts i sank; ögonen sköt blixtar
(fara i väg) som skjuten ur en kanon se kanon
nära skjuter ingen hare se hare
skjuta sig själv i foten se fot
skjuta över målet se mål
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska skiuta; gemensamt germanskt ord, urspr. 'sätta i hastig rörelse'; jfr ur­sprung till skjutsa, skotta, skyttel, skärskåda
2 sända iväg (boll, puck eller dylikt) med kraft
SE skott 2
någon skjuter något (någonstans)
skjuta på mål; skjuta pucken i mål; skjuta bollen i krysset
○ äv. med av­seende på resultatet
skjuta mål
○ äv. med av­seende på annan projektil ofta med partikel, sär­skiltupp
någon skjuter (upp) något
skjuta upp rymd­raketer
belagt sedan 1906
3 vanligen med partikel, sär­skiltner, upp, ut röra sig snabbt som en projektil; i viss riktning
något skjuter (ner/upp/ut) (någonstans)
något skjuter (ner) (någonstans)
något skjuter (upp) (någonstans)
något skjuter (ut) (någonstans)
höken sköt ner genom luften; blommorna skjuter upp ur jorden; segel­båten sköt fart
○ äv. utan eg. inne­börd av rörelse sträcka sig
JFR 2sticka 3
hans haka skjuter ut; en land­tunga som skjuter ut i havet
skjuta i höjden se höjd
skjuta rygg se rygg
belagt sedan 1689: skjuta fart
4 frambringa skott eller dylikt; om växt
SE skott 3
något skjuter något
växterna skjuter skott; säden skjuter ax
belagt sedan 1682
5 ofta med partikel, t.ex.bort, ifrån, in, undan, upp, över få (något) att förflytta sig genom att knuffa eller trycka på det
JFR fösa
skjutdörr
någon skjuter (bort/in/undan/upp/över) något
någon skjuter (bort) något
någon skjuter (in) något
någon skjuter (undan) något
någon skjuter (upp) något
någon skjuter (över) något
hon sköt in lådan i byrån; han sköt barn­vagnen fram­för sig; hon sköt ifrån sig katten
○ äv. bildligt i ut­tryck för av­lägsnande, undan­röjande eller dylikt av abstrakta före­teelser
hänskjuta
någon skjuter (ifrån sig) något
han försökte skjuta ifrån sig problemet
skjuta (över) skulden på någon se skuld
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
6 senarelägga
uppskjuta
någon skjuter (på) något (tid) någon skjuter något tid
vi får skjuta på mötet till ons­dag
skjuta något på fram­tiden se framtid
belagt sedan 1536
skjutaskjutande
skjuta av, skjuta in, skjuta till, skjuta upp, skjuta över