publicerad: 2021  
förtvivlan bestämd form förtvivlan, utrum
för·tvivl·an
substantiv
förtvi´vlan
● känsla av djup olycka och van­makt
JFR desperation, sorg
(i) förtvivlan (över något/att+verb/sats)
(i) förtvivlan (över något)
(i) förtvivlan (över sats)
(i) förtvivlan (över att+verb)
stor förtvivlan; botten­lös förtvivlan; i djupaste förtvivlan; hon kände förtvivlan över att behöva lämna ifrån sig barnen
med förtvivlans mod se mod
belagt sedan 1536