publicerad: 2021  
förvänta förväntade förväntat
verb
förvän´ta
● ofta refl., utan större betydelse­förändring betrakta som sanno­lik kommande ut­veckling
JFR motse, vänta 2
någon förväntar (sig) något (av/från någon/något)
någon förväntar (sig) något (av någon)
någon förväntar (sig) något (av något)
någon förväntar (sig) något (från någon)
någon förväntar (sig) något (från något)
någon förväntar (sig) att+verb/sats
någon förväntar (sig) sats
någon förväntar (sig) att+verb
in­om industri­sektorn förväntas en försäljnings­uppgång
○ ibland med bi­betydelse av förhoppning eller dylikt
vi ska inte förvänta oss några stora fram­gångar
○ äv. ut­vidgat kräva
jag förväntar mig en ur­säkt; han förväntade sig att bli artigt behandlad; hon förväntades visa upp ett glatt an­sikte
belagt sedan 1506 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska forvänta; jfr ur­sprung till vänta
förväntaförväntande, förväntan