publicerad: 2021  
german germanen germaner
germ·an·en
substantiv
germa´n
● med­lem av en indo­europeisk folkstam som om­kring Kristi födelse levde i södra Skandinavien och norra Tysk­land och som talade ett gemensamt, tämligen enhetligt språk
kontakterna mellan germaner och romare
○ någon gång äv. om nu­tida ättlingar, bl.a. tyskar och skandinaver
belagt sedan 1679; till lat. Germa´nus 'german'; av om­diskuterat urspr.