publicerad: 2021  
gestalt gestalten gestalter
ge·stalt·en
substantiv
gestal´t
1 varelse upp­fattad som ur­skiljbar form särsk. om människa (el. en människas form)
JFR figur 2, skepnad
hans hög­resta gestalt; en hot­full gestalt dök upp fram­för dem
○ äv. ute­slutande med tanke på formen
mörkret löste upp klippornas hårda gestalt; leran tog form och gestalt under hennes skickliga fingrar
○ ofta äv. person utan tanke på form el. figur
ledargestalt; nyckelgestalt
internationellt kända gestalter; bibliska gestalter som Petrus och Johannes
○ äv. bildligt i fråga om roll eller dylikt
hon upp­träder i gestalt av räddande ängel
belagt sedan 1623; av tyska Gestalt med samma betydelse, av äldre tyska gestalt 'beskaffad', eg. perfekt particip av stellen 'ordna; ställa'
2 i vissa vetenskapliga samman­hang helhet som är något mer än de in­gående delarna
gestaltpsykologi
belagt sedan 1700