publicerad: 2021  
gnissla gnisslade gnisslat
verb
gniss`la
● ge ifrån sig ett skärande, ut­draget ljud oftast (som) när osmorda metall- el. trä­ytor rör sig mot var­andra
något gnisslar
årorna gnisslade i år­tullarna; gnisslande bromsar
○ äv. åstad­komma gnissel med
någon gnisslar
många gnisslar tänder i sömnen
○ äv. bildligt i fråga om svårigheter vid sam­arbete och dylikt
någon/något gnisslar
någon gnisslar
något gnisslar
det gnisslade en del i sam­band med omorganisationen
gnissla tänder se tand
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska gnisla, gnistla; ljud­härmande
gnisslagnisslande, gnissling, gnissel