publicerad: 2021  
god gott goda, komparativ godare el. bättre, superlativ godast el. bäst, i ett stelnat uttryck används godan
ibl. även vardagligt
3go gott goa, komparativ goare, superlativ goast
adjektiv
[go´d] el. [go´]
1 vanligen med komparativbättre som har (ett över­skott av) de nöd­vändiga egenskaperna för att fungera tillfreds­ställande i visst samman­hang; om person
en god hustru; en god make; en god berättare; en gammal god vän
äv. om handling el. före­teelse
vara i god form; ha ett gott minne; goda nyheter; hon gav honom ett gott råd
äv. med ton­vikt på hög social ställning el. värdighet (och i en ibland ironisk artighets­fras)
han är av god familj; hon var ett gott parti; han håller sig för god att an­lita svart arbets­kraft; Min gode man!
äv. försvagat som ut­tryck för rent konstaterande (i neutrumformen)
Jaså, han kommer inte? Gott, då får vi klara oss utan honom
ibland substantiverat
hon ville bara göra gott; henne har jag bara hört gott om; ett resultat som lovar gott för fram­tiden
alla goda ting är tre se ting
falla i god jord se jord
för gott för all­tidden svåra konsten att fimpa för gott
god afton se afton
god fort­sättning se fortsättning
god förlorare se förlorare
god jul se jul
god kväll se kväll
god mid­dag se middag
god morgon se morgon
god natt se natt
god tvåa se tvåa
gott nytt år se år
gott slut! se slut
gå i god för någon/något garantera på­litligheten hos någon/någothan har en borgens­man som går i god för lånet
ha ett gott öga till någon/något se öga
ha god hand med någon/något se hand
hålla god min (i elakt spel) se min
i god tro se tro
i godan ro se ro
liten men naggande god se liten
nu är goda råd dyra se råd
på gott och ont ur­sprungligen biblisktinklusive alltdvs. både positiva och negativa in­slag: han beskriver sig som en väldigt emotionell människa – på gott och ont
på mången god dag se dag
stå/komma på god fot med någon se fot
så god som någon som är (mycket) braatt åka Vasa­loppet är en ut­maning så god som någon
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Håkantorp, Västergötland); vanligen runform kuþan (ack.), fornsvenska goþer; gemensamt germanskt ord, ev. urspr. 'passande'
2 sällan komparativ och superlativ ordentligt till­tagen
ett gott stycke längre bort; en god bit längre bort; jag har god lust att inte gå dit; hon vann med god marginal
äv. i ut­tryck för ekonomisk ställning som har stora till­gångar
JFR 1likvid
han är god för en halv miljon
en god stund se stund
ha det gott ställt ha en bra ekonomisk situationsom sparsam höginkomst­tagare har hon det gott ställt
i god tid se tid
vara på god väg se väg
belagt sedan ca 1420 Bonaventuras Betraktelser
3 vanligen komparativgodare välsmakande
god (att+verb)
en god mid­dag; en ut­sökt god rådjurs­sadel; ett recept på en riktigt god och saftig kaka som räcker till många; matcha höst­grytan med ett gott röd­vin; nu skulle det smaka gott med en kopp te (adverbial)
äv. bildligt an­genäm, skön
det kändes gott med massage (adverbial)
(var finns) denna goda cigarr? se cigarr
belagt sedan förra hälften av 1400-talet Östnordiska och latinska medeltidsordspråk
4 vanligen komparativbättre moraliskt högt­stående i tanke och handling; om person
MOTSATS ond 1 JFR godhjärtad
godhet; genomgod; gudagod; änglagod
god (mot/på någon)
god (mot någon)
god (någon)
hon är en allt igenom god människa
äv. om handling eller dylikt
goda gärningar; goda före­satser; den goda viljan; hon har ett gott hjärta
spec. äv. var­dagligt vanligen i formengo tilltalande ofta om rar el. söt person
ungarna är så goa
en ann är så god som en ann se ann
god man se man
god som guld mycket godhan kan verka lite barsk men innerst inne är han god som guld
inte bli/vara god på någon något ålderdomligtbli/vara förgrymmad på någonom dina föräldrar får veta det här blir de inte goda på dig
lägga ett gott ord för någon se ord
var så god jag erbjuder dig/er någotsom artighets­fras: ta en kanel­bulle, var så god!
var (så) god och ... jag ber dig/er att ...var så god och följ med här, så är det snart din tur!
vara i gott sällskap se sällskap
vara lika goda kål­supare se kålsupare
belagt sedan 1000-talet runsten, t.ex. Håkantorp, Västergötland