publicerad: 2021  
gråt gråten
gråt·en
substantiv
● det att gråta
JFR skratt
gråtattack; gråtfärdig; ångestgråt
gråt (över någon/något/sats)
gråt (över någon)
gråt (över något)
gråt (över sats)
brista i gråt; ta till gråten; han kämpade mot gråten; hon har nära till både gråt och skratt
○ äv. mer konkret om tårarna m.m.
hans röst var tjock av gråt
gråt och tanda­gnisslan ur­sprungligen biblisktjämmer och eländedet var mycket gråt och tanda­gnisslan innan ungarna hade somnat
(ha) gråten i halsen vara nära att gråtamed gråten i halsen berättade han för polisen hur olyckan hade gått till
svälja gråten under­trycka impuls att gråtahon svalde gråten och lät ingen förstå hur besviken hon var
belagt sedan 1000-talet (runsten, Vallentuna, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform krati (dat.), fornsvenska grater; till gråta