publicerad: 2021  
gräma grämde grämt, presens grämer
verb
grä`ma
● få (någon) att känna irritation och bitterhet
JFR förarga, förbittra 2, reta 2
gräma någon
förlusten av kameran grämde henne hela semestern
belagt sedan början av 1500-talet (Sagan om Didrik af Bern); fornsvenska grämia, gräma, bildn. till gram- i adj. gramber 'vred'; jfr ur­sprung till gramse
grämagrämande, grämelse
gräma sig