publicerad: 2021
1bräda
brädan, plural brädor el. bräder
bräd·an
substantiv
brä`da 
1
utsågat, långsmalt, brett, relativt tunt stycke trävirke med förhållandevis stor längd
brädbit; golvbräda
husen är inklädda med panel av sågade bräder
○
äv. om liknande trästycke ingående i byggnad(sdel) och dylikt
de två översta bräderna i trappan knarrade alltid
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); 1847 i nuv. form;
böjningsform av
bräde 1
2
vanligen i sammansättn.
skiva som bearbetats för visst ändamål ofta av trä, numera äv. plast
SYN.
bräde 1
tyget måste svalna mot brädan om vecken ska hålla sig
belagt sedan 1674
Fick jobb upp vid sågen
och staplade bräder
och bräder och bräder där
och bräder om igen. Povel Ramel, Karl Nilsson (i revyn Alla 4, 1960)
och staplade bräder
och bräder och bräder där
och bräder om igen. Povel Ramel, Karl Nilsson (i revyn Alla 4, 1960)
2bräda
brädade brädat
verb
brä`da
●
något vardagligt
överträffa i visst sammanhang med inslag av (formellt el. informellt) tävlingsmoment
JFR
besegra
någon brädar någon
det är inte många som brädar henne i tennis; hon blev brädad av en yngre rival och är nu singel
belagt sedan 1929;
jfr ursprung till
bräde 2, "slå någon ur brädet"
brädabrädande
