publicerad: 2021  
1gänga gängan gängor
gäng·an
substantiv
gäng`a
● ofta plur. spiral­formig upp­höjning med intilliggande in­skärning, som möjlig­gör skruvning särsk. på en skruv el. inne i en mutter
gängborr; gängmaskin; muttergänga; skruvgänga
skruven slets ur med så­dan kraft att gängorna förstördes
○ äv. bildligt med tanke på att något går på vanligt (och riktigt) sätt vanligen bestämd form plur.
allt går i de gamla gängorna; han kände sig sjuk och all­mänt ur gängorna
belagt sedan 1696; av tyska Gänge med samma betydelse, eg. plur. av Gang 'gång'
2gänga gängade gängat
verb
gäng`a
● göra gängor i något, för hand el. med hjälp av maskin
någon gängar något
han an­vände en gäng­tapp för att gänga den nytillverkade muttern
belagt sedan 1807; se ur­sprung till 1gänga
gängagängande, gängning
gänga sig