publicerad: 2021  
hal halt hala
adjektiv
● som man lätt glider eller halkar på om under­lag el. något man försöker gripa om
JFR halkig, slirig 1
glashal
det våta, hala gräset; en hal fisk; olyckan orsakades av det hala väg­laget
○ äv. om det man griper med
hans händer var all­deles hala
○ äv. bildligt som man inte kan lita på spec. om någon som ut­trycker sig svävande eller dylikt
en hal typ; hennes hala tunga
hal som en ål und­fallande och opålitligde försökte få honom att svara ärligt men han var hal som en ål
hal som såpa mycket halden frusna väg­banan var hal som såpa
sätta någon på det hala ur­sprungligen biblisktsätta någon på provoch ofta göra honom/henne förlägen: hon har höga krav och sätter ofta sina studenter på det hala
(vara ute) på hal is se is
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska hal; gemensamt germanskt ord, trol. urspr. 'frusen'; jfr ur­sprung till halka