publicerad: 2021  
hare haren harar
har·en
substantiv
ha`re
1 typ av snabbspringande, natt­aktivt har­djur med långa, kraftiga bak­ben och långa öron
fälthare; skogshare
○ äv. om mot­svarande kött el. mat­rätt
○ äv. bildligt rädd­hågad person
som den hare han är vågade han inte hoppa
nära skjuter ingen hare det hjälper inte att bara nästan lyckasfacket och före­taget var nära en upp­görelse, men nära skjuter ingen hare
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska hari; gemensamt germanskt ord, trol. urspr. 'grått djur'
2 löpare som har till upp­gift att till en början ligga främst i ett fält för att hålla uppe farten särsk. vid rekordförsök
SYN. farthållare 1
efter två varv bröt haren
belagt sedan 1940-talet