publicerad: 2021  
harpa harpan harpor
harp·an
substantiv
har`pa
1 ett stort sträng­instrument vars ton har ljus klang och lång efter­klang och vars ljud ofta har an­setts som över­jordiskt vackert
harpolek; harpotoner; harpspel; nyckelharpa
spela harpa
belagt sedan 1385 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska harpa; gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.; ev. besläktat med harv
2 ett redskap för sortering av grövre och finare korn t.ex. av spann­mål el. grus; bestående av en ram med galler
belagt sedan 1675; trol. till harpa 1