publicerad: 2021  
has hasen hasor
has·en
substantiv
● ofta plur. parti av bak­ben mellan skanken och sken­benet på fyrfota­djur, särsk. häst el. nöt­kreatur
JFR bakhas
○ äv. om ben el. häl på människor var­dagligt
ha någon i hasorna ha någon tätt efter sighela loppet hade hon fjolårs­segraren i hasorna
vara/hänga någon i hasorna vara tätt efter någonde har pappa som sin stora idol och hänger honom i hasorna över­allt
belagt sedan mitten eller senare hälften av 1400-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska has 'has; häl­sena'; av ovisst urspr.