publicerad: 2021  
hisna hisnade hisnat
eller
hissna hissnade hissnat
hisn·ar, hissn·ar
verb
[his`na]
● (börja) känna svindel som vid ett stup eller dylikt
någon hisnar (av/över något/att+verb/sats)
någon hisnar (av något)
någon hisnar (av sats)
någon hisnar (av att+verb)
någon hisnar (över något)
någon hisnar (över sats)
någon hisnar (över att+verb)
hon hisnade när hon såg ner i av­grunden
○ äv. försvagat känna stark häpnad
hon hisnade när hon fick veta vad hotell­sviten kostade
○ i presens particip som för­orsakar svindel el. stark häpnad
något är hisnande
hans hisnande lin­gångar­konst; de hisnande djupen; ett hisnande äventyr
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska hisna; trol. besläktat med 2hicka!! och ljud­härmande