publicerad: 2021  
1hora horan horor
hor·an
substantiv
ho`ra
● starkt ned­sättande kvinna som mot betalning (yrkes­mässigt) har sexuellt um­gänge med män
SYN. prostituerad
lyxhora
kvarteret befolkades av horor, narkomaner och langare
○ äv. all­männare om kvinna som an­ses sexuellt lätt­färdig starkt ned­sättande
den eviga myten om horan och madonnan
○ äv. all­männare som skälls­ord starkt ned­sättande
håll käften jävla hora, skrek hon
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska hora
2hora horade horat
verb
ho`ra
● starkt var­dagligt; kan upp­fattas som stötande; något ålderdomligt ha sexuellt um­gänge med en annan person än sin partner om gift person el. all­männare
någon horar (med någon)
de åkte till Reeperbahn och söp och horade
belagt sedan 1585; se ur­sprung till 1hora!!
horahorande, horeri