publicerad: 2021
1hora
horan horor
hor·an
substantiv
●
starkt nedsättande
kvinna som mot betalning (yrkesmässigt) har sexuellt umgänge med män
SYN.
prostituerad
lyxhora
kvarteret befolkades av horor, narkomaner och langare
○
äv. allmännare om kvinna som anses sexuellt lättfärdig
starkt nedsättande
den eviga myten om horan och madonnan
○
äv. allmännare som skällsord
starkt nedsättande
håll käften jävla hora, skrek hon
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska hora
2hora
horade horat
verb
●
starkt vardagligt; kan uppfattas som stötande; något ålderdomligt
ha sexuellt umgänge med en annan person än sin partner om gift person el. allmännare
någon horar (med någon)
de åkte till Reeperbahn och söp och horade
belagt sedan 1585;
se ursprung till
1hora!!
horahorande, horeri