publicerad: 2021
hålla upp
höll hållit, presens håller
håll·er upp
verb
●
upphöra
något håller upp
regnet höll upp till sist
○
äv. med konstruktionsväxling
det håller upp (med något/att+verb)
det håller upp (med något)
det håller upp (med att+verb)
det höll upp med att regna
○
äv.
göra ett uppehåll
de har börjat träna igen sedan de hållit upp ett tag
belagt sedan 1430–50 (Herr Ivan Lejon-Riddaren);
fornsvenska halda up