publicerad: 2021  
hålla upp höll hållit, presens håller
håll·er upp
verb
hålla upp´
upphöra
MOTSATS börja JFR 1sluta
något håller upp
regnet höll upp till sist
äv. med konstruktions­växling
det håller upp (med något/att+verb)
det håller upp (med något)
det håller upp (med att+verb)
det höll upp med att regna
äv. göra ett uppe­håll
de har börjat träna igen sedan de hållit upp ett tag
belagt sedan 1430–50 (Herr Ivan Lejon-Riddaren); fornsvenska halda up