publicerad: 2021  
häda hädade hädat, perfekt particip ibland hädd
verb
hä`da
● ut­trycka en upp­rörande ringaktning för något som hålls heligt (av många), spec. religiös före­teelse
JFR skymfa
hädare
någon hädar (någon/något)
någon hädar (någon)
någon hädar (något)
hon hädade Gud genom att ut­tala förbannelser
○ äv. försvagat och skämtsamt
han hädade genom att ifråga­sätta den svenska neutraliteten
som man är klädd blir man hädd se klädd
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska hädha 'håna; häda', till haþ 'hån, skymf'; jfr ur­sprung till hån
hädahädande, hädelse