publicerad: 2021  
hänga ihop hängde hängt, presens hänger
häng·er i|­hop
verb
hänga iho´p
1 ut­göra en stabil enhet om före­mål
något hänger ihop
den gamla soffan hänger inte ihop längre
○ spec. om flera bitar eller dylikt vara fästade vid var­andra
träbitarna hänger ihop
○ äv. bildligt, spec. om person eller dylikt
någon hänger ihop
efter tre sömn­lösa nätter hängde hon knappast ihop
○ spec. äv. om intellektuella förhållanden
resonemanget hänger inte ihop
belagt sedan 1773
2 ha sam­band med något
något hänger ihop med något/sats
något hänger ihop med något
något hänger ihop med sats
några hänger ihop
det hänger ihop med vad han sade för­ut; de båda fråge­ställningarna hänger ihop
○ äv. förhålla sig på visst sätt
hur hängde det egentligen ihop med de försvunna dokumenten?
belagt sedan 1531
3 stå i nära (kamratligt) förhållande till någon
någon hänger ihop (med någon)
hon har hängt ihop med honom länge; de har hängt ihop sedan de var små
belagt sedan 1681