publicerad: 2021
häpen
häpet häpna
häpn·are
adjektiv
●
mycket (och märkbart) förvånad vanligen som omedelbar reaktion på något oväntat; om person
häpen (sats)
häpen (över något/att+verb/sats)
häpen (över något)
häpen (över sats)
häpen (över att+verb)
publiken var häpen över underbarnets prestationer; hon var häpen och förvirrad; han såg häpen ut när han mötte grannen i Thailand
○
äv. om handling och dylikt
en häpen blick; häpen förundran; ett häpet uttryck i ansiktet
belagt sedan 1526;
sv. dial. hipen, hippen, hepen 'andtruten; bestört', till hipa 'gapa; dra efter andan'; trol. ljudhärmande