publicerad: 2021  
1hölja höljde höljt, presens höljer
verb
höl`ja
● ibland med partikel, sär­skiltin, om, över helt täcka eller om­sluta någon/något; om täckande material av olika slag
JFR omhölja
hölja (in/om/över) någon/något (med något)
hölja (in) någon (med något)
hölja (in) något (med något)
hölja (om) någon (med något)
hölja (om) något (med något)
hölja (över) någon (med något)
hölja (över) något (med något)
träden var höljda av snö; två av skåde­spelarna var höljda i långa mantlar
○ äv. om person
de höljde över honom med en filt
○ äv. bildligt
föreningens fram­tid är höljd i dunkel
vara höljt i dunkel se dunkel
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska hylia; gemensamt germanskt ord, besläktat med bl.a. lat. occul´ere 'dölja'; jfr ur­sprung till hjälm, huldra, hylle, hylsa
höljahöljande, höljning
2hölja höljan höljor
hölj·an
substantiv
höl`ja
● större fördjupning i sjö eller vatten­drag
○ äv. grund, vattenfylld fördjupning i (till­växande) mosse
mossens höljor som blir tuvor och tuvor som blir höljor
belagt sedan 1782; till fornsvenska hyl; trol. besläktat med hål