publicerad: 2021  
höna hönan hönor
hön·an
substantiv
hö`na
● hona av höns­fågel
orrhöna; tjäderhöna
○ sär­skilt hona av tamhöns
hönan har värpt; nacka en höna; hönorna kratsade och pickade i dammet
○ äv. om mot­svarande kött el. mat­rätt
kokt höna
○ ofta bildligt för att ut­trycka vimsighet; spec. om kvinna som an­ses ha sådana egenskaper var­dagligt
de sprang om­kring som yra hönor
en blind höna hittar ock­så ett korn även en okunnig eller obegåvad person kan ha rätt någon gångdet var ovanligt intelligent för att komma från honom, men en blind höna hittar ock­så ett korn
(gå om­kring) som en ägg­sjuk höna (gå om­kring och) vara orolig eller vill­rådigprov­svaren kommer först nästa vecka så nu går han om­kring som en ägg­sjuk höna och väntar
göra en höna av en fjäder behandla eller beskriva något obetydligt som viktigtsärsk. betr. skvaller: de kände sig förföljda av medie­drevet och hävdade att tidningarna hade gjort en höna av en fjäder
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen); fornsvenska höna; bildn. till hane 2