publicerad: 2021  
impediment impedimentet, plural impediment, bestämd plural impedimenten
im·pedi·ment·et
substantiv
impedimen´t
● mark som inte går att an­vända för jordbruks-, trädgårds- eller skogs­produktion
belagt sedan 1733; av lat. impedimen´tum 'hinder', till impedi´re 'hindra', bildn. till pe´s 'fot'; jfr ur­sprung till expediera