SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
flytt`a verb ~de ~t flytt·ar1ofta med partikel, t.ex.bort, fram, in, ner, ut, upp föra till annan plats pedag.JFRcohyponym2röra 2cohyponymförflytta flytta flygeln till fin­rummetflytta ut samlingarna till etnografiska institutionenofta refl.röra sig till annan plats flytta (på) dig så att jag ser!äv. bildligt, spec. i skolsammanhangförr fick många elever läsa extra på sommaren för att kunna flyttas (upp) till nästa klassspec. äv. ekon.flytta pengarna till ett annat kontospec. äv. i lagspelssammanhanglaget kom sist i serien och flyttas ner till en lägre divisionspec. äv. i ut­tryck för att ngt sker senareflytta diskussionen till efter lunchspec. äv. i ut­tryck för (större) in­flytande e.d.partiet har flyttat fram positionerna i EMU-fråganflytta (bort/fram/in/ner/ut/upp) ngn/ngt (ngnstans), flytta (på ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. flytia; bildn. till flyta, urspr. ’låta flyta; föra över (vatten­drag)’ 2ofta med partikel, särsk.in, ihop, isär, ut, över byta bo­stad zool.flyttbilflyttkarlflytta hem­ifrånflytta till Amerikade flyttar in i den ny­byggda villan i septemberde största barnen har flyttat uthon tänker flytta i­hop med sin pojk­vände kommer att flytta i­säräv. all­männarebyta plats för verksamhet före­taget flyttar till nya lokalerspec.byta uppehålls­plats särsk. om fåglar flyttfågelfåglarna flyttar söder­utflytta (in/ut/över) (ngnstans), flytta (ihop) (med ngn), flytta (isär)sedan 1484Josua bok, Domare bokenSubst.:vbid1-152261flyttande, flyttning