SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

isogon isogonen isogoner

iso·gon·en

substantiv

[-gå´n]

● (tänkt) linje som binder samman platser med samma magnetiska deklination

belagt sedan 1875; till iso- och gon

SO

Alfabetisk lista

  ism subst.
  iso- förled
  isobar subst.
  isobar (iso-)
  isogloss subst.
  isogon subst.
  isolat subst.
  isolationism subst.
  isolationistisk adj.
  isolator subst.
  isolera verb

  Till   alla ordböcker