publicerad: 2021  
isär
även
i sär
i|­sär
adverb
[-sä´r]
● med upp­hävande av förbindelsen mellan två el. flera delar
hon sköt försiktigt isär skjut­dörrarna; han plockade isär leksaksbilen för att se hur den var konstruerad
○ äv. utan inne­börd av förändring utan förbindelse
han ställde sig med fötterna isär
○ äv. bildligt
meningarna gick isär om NN:s kompetens; man måste hålla isär arbete och fri­tid
belagt sedan 1643; till 1i!! och fornsvenska sär, dativform av sig, eg. 'för sig'; jfr ur­sprung till sär-