SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
focka [fåk`a] verb ~de ~t fock·arav­skeda vard.arb.hela styrelsen fockadesfocka ngn (från ngt)sedan 1891student­slang av o­säkert urspr.; ev. av sv. dial. fokka ’ha sam­lag; stöta’, samma ord som eng. fuck Subst.:vbid1-152711fockande, vbid2-152711fockning