publicerad: 2021  
jucka juckade juckat
verb
juck`a
● var­dagligt göra snabba stötar med under­livet t.ex. vid sam­lag el. dans
någon juckar
fansen skrek när rock­stjärnan juckade på scenen; hunden juckade mot husses ben
belagt sedan 1651; sv. dial. jucka 'hoppa upp och ner'; trol. av lågtyska jucken, jücken 'guppa; klia'; besläktat med engelska itch 'klia'
juckajuckande, juckning