publicerad: 2021  
jubel jublet
jubl·et
substantiv
ju`bel
● ljudlig, var­aktig glädje­yttring vanligen från en grupp av personer
jubelsång; jubla; segerjubel; välkomstjubel
jubel (över något/att+verb/sats)
jubel (över något)
jubel (över sats)
jubel (över att+verb)
jubel (åt någon/något)
jubel (åt någon)
jubel (åt något)
förslaget väckte stort jubel; folkets jubel hälsade de hemvändande OS-hjältarna
○ äv. om inre känsla av stor glädje
hennes röst skälvde av åter­hållet jubel
belagt sedan 1815; av tyska Jubel med samma betydelse; av kyrkolat. ju´bilus 'jublande kyrkokör', av lat. ju´bilum 'hojtande, joddlande'; av ljud­härmande urspr.