publicerad: 2021  
jungfru jung­frun jung­frur
jung|­frur·na
substantiv
jung`fru
1 ålderdomligt ut­om i bibliska samman­hang (ung) kvinna eller flicka som än­nu inte haft sexuellt um­gänge
JFR ungmö
○ spec. in­gående i benämningar på Maria, Jesu moder
den heliga jung­frun; jung­fru Maria
○ förr äv. som titel för adlig, ogift kvinna
JFR fröken
jungfrustift
○ äv. om en stjärn­bild som liknar en jung­fru i bestämd form sing.
○ äv. om person som är född under den tid av året som astrologiskt an­ses höra ihop med Jung­fruns stjärn­bild
Vad är du för stjärn­tecken? – Jag är jung­fru
nakna jung­frun (växten) tid­lösa
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska iungfru; av lågtyska junc-vrouwe 'ung adels­dam', till junc (tyska jung) 'ung' och vrouwe (tyska Frau) 'fru'; jfr ur­sprung till jungman, junker, ung
2 mest historiskt kvinna som yrkes­mässigt sköter (större) hus­håll
JFR hembiträde
jungfrukammare; barnjungfru
jung­frurna sov i rummet bred­vid köket
belagt sedan 1731
3 historiskt en knapp deciliter förr anv. i Sverige som det minsta måttet för vätskor
JFR deciliter
en jungfru (något) en jungfru (med något)
drängarna fick en jung­fru bränn­vin var
belagt sedan 1739
4 mest historiskt ett hand­redskap för stötning vid sten­sättning av gator och dylikt, bestående av en stock med hand­tag
belagt sedan 1752