publicerad: 2021  
juste neutrum juste, bestämd form och plural justa
adjektiv
[∫ys´t]
● var­dagligt rätt­vis och ärlig
JFR reko, renhårig, schysst, sportslig 1
juste (mot någon)
hon vill all­tid vara juste mot eleverna; tjänste­tillsättningen måste gå juste till (adverbial); det var inte juste gjort av dig att ta parti mot mig (adverbial)
○ spec. i spel med kropps­kontakt som sker eller upp­träder i enlighet med reglerna
en juste tackling; en juste spelare; han spelar hårt men juste (adverbial)
○ äv. var­dagligt bra i största all­mänhet
justa prylar
belagt sedan 1690; av franska juste 'riktig'; av lat. ju´stus 'laglig; rätt­vis; riktig', till ju´s 'lag'; jfr ur­sprung till juridisk