publicerad: 2021  
kackla kacklade kacklat
verb
kack`la
● stöta ut korta, en­toniga läten i oavbruten följd om höns­fåglar och gäss
JFR snattra
någon kacklar (om någon/något/att+verb/sats)
någon kacklar (om någon)
någon kacklar (om något)
någon kacklar (om sats)
någon kacklar (om att+verb)
○ äv. bildligt om person el. grupp ned­sättande
ett hög­ljutt kacklande mö­hippe­gäng
belagt sedan 1578; ljud­härmande; jfr lågtyska kakelen, engelska cackle med samma betydelse
kacklakacklande, kackel