publicerad: 2021  
1kall kallt kalla
adjektiv
● som har låg temperatur i förhållande till förut­sättningarna, ibland äv. i förhållande till någon naturlig skala
JFR kylig, ljum, 1sval
kallbad; råkall; smällkall
kall (mot någon)
det fanns bara kallt vatten i kranen; hon kunde bara bjuda på kall mat; det var bitande kallt ute; en kall och dragig lägenhet; den kalla års­tiden
○ spec. för att an­ge temperatur under frys­punkten
25 grader kallt
○ äv. som för till­fället inte av­ger värme
elementet var kallt
○ äv. bildligt, spec. i fråga om (på­fallande) brist på känsla el. dramatik
kalla nerver; han mördade henne med kallt blod; hon fick mycket kritik men det tog hon kallt (adverbial)
○ spec. äv. om personer el. deras attityder som inte kan på­verkas känslo­mässigt ofta med ton­vikt på bristande med­känsla
känslokall
åsynen av allt lidandet lämnade honom kall; en kall och arrogant streber
det kalla kriget se krig
få kalla fötter se fot
få/mötas av kalla handen se hand
ge någon kalla fötter se fot
ge någon kalla handen se hand
hålla huvudet kallt se huvud
kall mur se mur
kalla färger se färg
kallt stål se stål
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska kalder; eg. en form av ett verb mot­svarande isl. kala 'få att frysa'; jfr ur­sprung till kulen, kuling, 2kyla, källa, köld
2kall kallet, plural kall, bestämd plural kallen
kall·et
substantiv
1 något hög­tidligt verksamhet som upp­fattas som livs­uppgift särsk. om yrke som an­tas ha högre syften
JFR gärning, kallelse 2, mission 2
prästkall; sjuksköterskekall
för honom var lärar­yrket ett kall
belagt sedan 1554; jfr fornsvenska kal 'upp­maning'; bildn. till 1kalla!!
2 mindre brukligt ropande läte
lock­fågelns klagande kall
belagt sedan 1664