publicerad: 2021  
kapitel kapitlet, plural kapitel, bestämd plural kapitlen
kap·itl·et
substantiv
kapit´el
1 större, formellt av­gränsat av­snitt i bok ofta numrerat och försett med rubrik
JFR avsnitt
kapitelindelning; kapitelrubrik; inledningskapitel
ett kapitel (om någon/något/sats)
ett kapitel (om någon)
ett kapitel (om något)
ett kapitel (om sats)
i kapitel 1 ger författaren den historiska bak­grunden; kapitel för kapitel av­handlas de olika natur­typerna
○ äv. bildligt om viss period el. visst ämne
JFR avsnitt
slav­handeln är ett sorgligt kapitel i väster­landets historia; den hemliga av­lyssningen är ett känsligt kapitel; deras äktenskap är ett av­slutat kapitel
belagt sedan 1508 (Skrå-Ordningar); fornsvenska kapitel; av lat. capit´ulum 'litet huvud', i medeltidslat. 'över­skrift; stycke; av­delning'; jfr ur­sprung till domkapitel, kapitulera
2 styrande församling i (andlig) organisation
domkapitel; ordenskapitel
○ äv. om samman­komst i så­dan församling
belagt sedan ca 1452 Nya eller Karls-Krönikan
Mitt liv är i nedan och klent nu mitt verk,
jag fattige olärde bortrymde klerk,
en bortlupen broder bara,
fördömd av kapitlet i Skara. Gustaf Fröding, En fattig munk från Skara (i Gitarr och drag­harmonika, 1891)