publicerad: 2021  
kapitulera kapitulerade kapitulerat
verb
kapitule´ra
● formellt ge upp allt (väpnat) mot­stånd över hela linjen el. på viss front
någon kapitulerar (för någon/något)
någon kapitulerar (för någon)
någon kapitulerar (för något)
garnisonen tvingades kapitulera; Tysk­land kapitulerade villkors­löst i maj 1945
○ äv. bildligt
han kapitulerade för hennes charm
belagt sedan 1686; av medeltidslat. capitula´re, eg. 'ställa upp (av­tal) i punkter, kapitel'; jfr ur­sprung till kapitel
kapitulerakapitulerande, kapitulering, kapitulation