publicerad: 2021  
karaktär karaktären karaktärer
karakt·är·en
substantiv
karaktä´r
1 samman­fattningen av de inre egenskaper som är känne­tecknande för en person el. en grupp
JFR egenart, läggning, personlighet 1
karaktärsegenskap; karaktärsfel; karaktärsskildring; karaktärstyp; nationalkaraktär
i ungdomen formas karaktären
○ ofta med positiv betydelse förmåga att upp­träda på ett ansvarsmedvetet och moraliskt riktigt sätt spec. i förhållande till frestelser och dylikt
karaktärsdanande; karaktärsfast; karaktärslös
god karaktär; stark karaktär; svag karaktär; ha dålig karaktär
en person med karaktär och vilje­styrka
○ ibland äv. person (eller roll) i litterärt eller sceniskt verk
filmens udda karaktärer; författaren skapar med några få ord karaktärer, miljöer och stämningar
belagt sedan 1755; av franska caractère 'skriv­tecken, bok­stav; karaktär'; ur grek. kharakte´r 'ngt in­ristat; prägel'
2 sär­skilt ut­märkande eller känne­tecknande egenskaper hos viss före­teelse
JFR prägel 1
servicekaraktär; småstadskaraktär
(någots) karaktär (av något)
landskapet ändrade karaktär; romanen har karaktär av dagboks­anteckningar; ett kaffe med fyllig karaktär; piano­stycken med improviserad karaktär
○ spec. med betoning av det individuella egenart
JFR karaktär 1
vid restaureringen förlorade huset mycket av sin karaktär
○ spec. äv. med betoning av det sär­skiljande
fyrkaraktär
belagt sedan 1817
3 (orientalisk) bokstavs­typ
kinesiska karaktärer
○ äv. om (bok­stavs)tecken i all­mänhet sär­skilt informations­teknik
belagt sedan 1678