publicerad: 2021  
kavaljer kavaljeren kavaljerer
kav·alj·er·en
substantiv
kavalje´r
● man som har rollen att vara sällskap åt viss kvinna, särsk. på fest eller dylikt
JFR riddare 1
bordskavaljer; danskavaljer
någons kavaljer kavaljer till någon
hon fick NN till kavaljer vid mid­dagen
○ äv. om man som mer till­fälligt hjälper en kvinna; vanligen med ton­vikt på artighet och dylikt
han spelade kavaljer och hjälpte henne på med jackan; visa att du är kavaljer nu och lämna plats åt damen!
belagt sedan ca 1700; av franska cavalier med samma betydelse; av ita. cavaliere 'riddare; adels­man', eg. 'ryttare'; jfr ur­sprung till chevaleresk, kavalett, kavalkad, kavalleri