publicerad: 2021  
kikna kiknade kiknat
verb
ki`kna
● i vissa ut­tryck tappa andan på grund av intensivt skrattande, hosta eller dylikt
någon kiknar (av något)
kikna av skratt; barnen skrattade så de kiknade
belagt sedan ca 1600; till sv. dial. kika 'tappa andan'; ljud­härmande
kiknakiknande, kikning