publicerad: 2021
1kippa
kippan kippor
substantiv
●
liten, skålformad huvudbonad som bärs av judiska män och pojkar främst i religiösa sammanhang
män som besöker synagogan måste bära kippa eller täcka huvudet på annat sätt
belagt sedan 1975
2kippa
kippade kippat
verb
1
röra sig upp och ner på grund av för kraftigt tilltagen storlek
JFR
glappa
något kippar
kippande skor; tofflorna kippade
belagt sedan ca 1770;
till fornsvenska kippa 'rycka, hastigt dra'; av ovisst urspr.
2
flämtande dra in luft ofta med stor ansträngning; på grund av sjukdom, slag, chock eller dylikt
någon kippar efter något
kippa efter luft; kippa efter andan
belagt sedan 1843;
sv. dial. kipa 'flämta'; trol. ljudhärmande
3
åstadkomma klafsande ljud t.ex. genom att kliva i våt myrmark
det kippar (om något)
det kippade om stövlarna i den sanka marken
belagt sedan 1891
kippakippande, kippning