publicerad: 2021  
kittla kittlade kittlat
verb
kitt`la
1 kännas så att man får lust att klia e.d.
JFR klia 1, krypa 2
något kittlar (någonstans)
kittla i näsan; det kittlade under fötterna; på morgonen kittlade det i halsen och på kvällen var hon ordentligt förkyld
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska kitla, kitzla; gemensamt germanskt ord; trol. ljud­härmande
2 lätt vid­röra (någons kropps­del) så att personen i fråga får lust att klia
någon kittlar någon/något
någon kittlar någon
någon kittlar något
han kittlade henne under fötterna; hon kittlade honom med ett grässtrå
○ äv. bildligt stimulera
kittla ny­fiken­heten; en hemlig organisation som kittlar fantasin
belagt sedan början av 1400-talet Svenska Medeltids-Postillor
kittlakittlande, kittling