publicerad: 2021  
klo klon klor
klor·na
substantiv
1 ofta plur. spetsig hornbildning på yttersta tå- och fingerleden hos många djur särsk. anv. som fångst­redskap och vapen; vanligen en av flera i en grupp
framklo; kattklo; lejonklo; kräftklo
vassa klor; dra in klorna; spärra ut klorna; riv­märken efter klor; gjusen hade en fisk i klorna; lejonet slog klorna i bytet; hon klippte klorna på hunden
○ äv. om före­mål, redskap eller dylikt som liknar en klo (ibland spec. om nagel)
långa, rödmålade klor
○ äv. bildligt
han har råkat i klorna på en galning; hon har slagit klorna i en miljardär
dra in klorna visa sig fredlig(are)för att kunna lösa den seg­dragna konflikten måste båda parter dra in klorna
med näbbar och klor se näbb
visa klorna visa hur duktig eller farlig man kan varaefter massiv kritik visade parti­ledaren klorna i en skarp debatt­artikel
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska klo; gemensamt germanskt ord, bildat till en ord­rot med bet. 'krama ihop'; jfr ur­sprung till klia 1, klå 1
2 den ända av en gaffel som griper om masten
JFR gaffel 2
klofall; klohorn; gaffelklo
belagt sedan senare hälften av 1400-talet Latinskt-svenskt glossarium