publicerad: 2021  
klå klådde klått, presens klår
verb
1 ofta med partikelnupp ge stryk
JFR 3aga, 2slå 1, smiska
någon klår (upp) någon
far­far brukade klå (upp) sina barn när de hade varit olydiga
○ äv. vinna över, besegra
hon klådde alla konkurrenterna på 100 meter
belagt sedan 1621; fornsvenska kla 'krafsa; klia'; besläktat med klia 1, klo 1, klösa; jfr äv. klåda
2 var­dagligt beröva pengar; ofta i hasard­spel, genom att luras eller dylikt
någon klår någon (på något) någon klår någon (i något) (med något)
den smarte försäljaren klådde honom på halva månads­lönen
belagt sedan ca 1685
3 ålderdomligt riva med naglarna
någon klår någon
belagt sedan förra hälften av 1400-talet Östnordiska och latinska medeltidsordspråk