publicerad: 2021  
klättra klättrade klättrat
verb
klätt`ra
ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, sär­skiltner, upp förflytta sig upp­för eller ner­för något mer eller mindre lod­rätt genom en följd av rörelser med armar och ben med stöd i naturliga el. konst­gjorda av­satser el. fäst­punkter
klätterträd
klättra (ner/upp) (någonstans)
klättra (ner) (någonstans)
klättra (upp) (någonstans)
klättra (i/på något)
klättra (i något)
klättra (något)
klättra på stegen; klättra över staketet; klättra upp på taket; klättra ner­för lejdaren; klättra i träd; klättra upp i riggen
äv. om växt
kaprifolen klättrar upp­för bergs­skrevan
äv. om orörlig före­teelse som har en naturlig riktning upp­åt, t.ex. väg
stigen klättrar brant upp­för berget
äv. bildligt i ut­tryck för avancemang och dylikt
klättra på karriär­stegen; laget klättrade upp till första plats i tabellen; en antik rak­spegel klättrade upp till 5 000 kronor på auktionen
belagt sedan ca 1710; 1934 i bildlig bemärkelse; av tyska klettern med samma betydelse, urspr. 'klamra sig fast'
klättraklättrande, klättring