publicerad: 2021  
1knarr knarret
knarr·et
substantiv
● knarrande ljud
skoknarr
knarret från pjäxorna
○ spec. om viss röst­kvalitet
knarr i rösten
belagt sedan 1651; till knarra
2knarr knarren knarrar
knarr·en
substantiv
1 vanligen i sammansättn. typ av fågel som har ett knarrande läte
kornknarr; ängsknarr
belagt sedan 1772; till knarra
2 typ av havs­gående forn­nordiskt last­fartyg
JFR långskepp 2
belagt sedan 1000-talet (runsten, Vallentuna, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform knar, fornsvenska knar; till knarra (trol. efter det knarrande ljudet i trä­virket vid sjö­gång)
3 var­dagligt motorcykel
belagt sedan 1950-talet
4 var­dagligt, mindre brukligt knarrig person
en gammal knarr
belagt sedan 1733