publicerad: 2021
knäppa
knäppte knäppt, presens knäpper
verb
1
ibland med partikelntill
höras ett svagt smällande ljud
SE
1knäpp 1
det/något knäpper (till) (någonstans)
något knäpper (till) (någonstans)
det knäpper (till) (någonstans)
det knäppte i väggarna; det knäppte till i låset
belagt sedan 1639;
av ljudhärmande urspr.
2
slå lätt med fingrarna så att ett knäppande ljud uppstår
JFR
2snäppa
någon knäpper med/på något
någon knäpper med något
någon knäpper på något
knäppa på gitarren
○
ibland med tonvikt på åtföljande rörelse av något
med partikel, särskiltbort, iväg
någon knäpper bort/iväg något
någon knäpper bort något
någon knäpper iväg något
hon knäppte iväg fimpen; han knäppte bort dammet från kavajen
knäppa med fingrarna
se
finger
knäppa någon på näsan
se
näsa
belagt sedan 1759
3
vardagligt
skjuta (och träffa) med gevär eller dylikt
någon knäpper någon/något
någon knäpper någon
någon knäpper något
knäppa en hare
○
äv. bildligt
fotografera
knäppa en bild
○
äv. om att förfara på liknande sätt med annan apparat med avtryckare
knäppa mellantiden
○
äv. med konstruktionsväxling
han knäpptes för 46,7 på 400 meter
belagt sedan 1740
5
ofta med partikel, särskiltigen, ihop, till, utan större betydelseskillnad
tillsluta (klädesplagg eller dylikt) med knappar
JFR
knäppa upp
oknäppt
någon knäpper (igen/ihop/till) något
någon knäpper (igen) något
någon knäpper (ihop) något
någon knäpper (till) något
knäppa skjortan; knäppa ihop i halsen
○
äv. med konstruktionsväxling
föra (knapp) genom knapphål
knäpp knappen!
○
äv.
tillsluta med låsanordning
knäppa spännet; knäppa igen handväskan
○
äv. med avseende på (viss) kroppsdel
knäppa händerna
belagt sedan ca 1500 (i knäpa saman (händerna; (H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare))
fornsvenska knäpa; bildn. till
1knapp 1